Jag blir arg när folk säger att självmord är fegt, men samtidigt kan jag inte riktigt klandra dem. Många av oss följer omedvetet de mekanismer och normer som vi är formade av som människor, förbiser ofta den omedvetenheten hos folk….
Ta till exempel en MC-organisation – folk pratar ofta om hur livsfarliga de är, kopplar dem till droger och kriminalitet. Men om man frågar dem om de själva har varit där, om de känner någon där, eller ens känner någon som känner någon där, är svaret ofta nej. Ändå säger de: “Jag vet, för det har jag hört. Alla vet ju det.” Det där “alla vet” är något jag har galet svårt för. Vi människor har en tendens att snabbt ta till oss en enkel förklaring när vi ställs inför komplexa frågor. Det är som om vi behöver ha svar på allt, även om vi inte har insikt eller erfarenhet.
Jag kan bli illamående när jag hör min pappa tala självsäkert om saker som Ryssland och Ukraina, och mycket annat. trots att han aldrig gjort lumpen eller varit i krig. Hans största konflikt var kanske att få mig att gå och lägga mig som barn. Ändå kommer dessa “jag vet” och “så är det” från människor som aldrig har varit i närheten av att uppleva det de pratar om. Speciellt vanligt verkar det vara hos äldre män som tror sig veta allt om världen.
Så, när det gäller självmord – döm inte, och prata inte om det som om det vore fegt. Om du inte har gått i personens skor, om du inte har upplevt deras smärta och kamp, kan du inte förstå hur svårt och komplext det är.
för många är det en sista utväg i en djupt plågsam och isolerande kamp. Att komma till den punkten där en person ser självmord som den enda lösningen är sällan ett lätt beslut. Det kräver ett intensivt mod att nå en sådan plats där smärtan upplevs som oöverkomlig, och att ta steget handlar ofta om att en person känner sig fullständigt överväldigad av mörka och hopplösa tankar.
Att välja att avsluta sitt liv är inte ett svaghetstecken. Istället speglar det en djup, outhärdlig smärta där individen ofta inte ser någon annan utväg. Det är ett tecken på att något inom oss har brustit, där hopp, stöd eller förståelse tycks så långt borta att den inre styrkan slutligen tar slut. Att förstå självmord på detta sätt kan skapa en mer empatisk och medmänsklig syn på psykisk ohälsa, vilket i sig kan hjälpa fler att känna sig sedda och stödda innan de hamnar i ett desperat tillstånd.
Att prata öppet om psykisk ohälsa och självmord kan hjälpa till att skapa förståelse och bryta det stigma som hindrar många från att söka hjälp. Det krävs en kollektiv insats för att nå ut till dem som kämpar, visa att det finns andra vägar och påminna om att ingen behöver vara ensam i sin smärta.
Hur funkar vi människor i bemötande till komplexa problem som vi inte är insatta eller har någon förståelse över.
Människor har en naturlig tendens att söka snabba lösningar till komplexa problem, vilket är ett grundläggande sätt för hjärnan att spara energi och hantera överväldigande information. När vi ställs inför en svår fråga eller ett komplext ämne kan hjärnan känna sig stressad eller osäker. För att undvika känslan av osäkerhet eller frustration tenderar vi att acceptera den första enkla förklaringen som erbjuds, även om den är ytlig eller inte helt korrekt. Den här tendensen kallas ofta för kognitiv lättja eller kognitiv genväg.
Det här fenomenet handlar om vår inneboende vilja att skapa en viss ordning och förutsägbarhet i tillvaron. Istället för att bearbeta all information vi möter, tenderar hjärnan att välja ut och förstärka de enkla, välbekanta lösningarna som vi hör eller ser omkring oss. Denna process kan ibland leda oss till missuppfattningar och stereotyper, eftersom vi ofta snappar upp idéer och åsikter från andra utan att ifrågasätta dem. Vi söker trygghet i att “alla vet” eller att “det är allmänt känt,” vilket gör att vi ofta undviker att utforska komplexa nyanser.
En annan aspekt av detta är att våra hjärnor är mycket bra på att skapa mentala modeller, vilket är enkla representationer av världen baserade på vår tidigare erfarenhet och vad vi har hört. De här modellerna hjälper oss att fatta snabba beslut i vardagen men kan leda oss fel när de appliceras på områden som är betydligt mer komplexa än de verkar. När vi exempelvis pratar om stora, abstrakta frågor som politik, sociala problem eller psykisk ohälsa är det lätt att tro att vi har förstått något bara för att vi fått höra en förenklad version av det.
Genom att vara medvetna om detta beteendemönster kan vi bli bättre på att stanna upp, reflektera och ifrågasätta snabba lösningar. Det är avgörande för att undvika att falla i fällan av att ta för givet att det enkla alltid är det sanna – särskilt när det gäller komplexa och viktiga frågor.
