Psykisk ohälsa – ledaregenskaper
Jag har fungerat bra i ledande positioner och uppnått riktigt bra resultat med min grupp, särskilt när majoriteten har varit män, eftersom jag snabbt har satt tonen för kulturen i gruppen och klargjort vad som är okej och vad som inte är det. Jag tror att detta har gjort personalen medveten om vad som gäller och inte, vilket i sin tur skapar trygghet. Jag har verkligen aldrig accepterat att någon behandlas illa och har tagit tag i det direkt när det hänt. Många har också kommit till mig för att prata om sina privata svårigheter och öppnat sig för mig.
Jag har jobbat inom ledarskap för världsledande företag och Europas största lager inom mode. Jag har alltid satt min personals behov främst – om de ville ha ledigt fick de ledigt. Om de ställde upp på övertid och helgjobb, ställde jag upp allt jag kunde för dem. Mina regler som chef var att aldrig bli privat vän med någon jag arbetar med, att komma först och gå sist, och att alltid vara ute och arbeta i produktionen från första övertidstimmen. Jag satt aldrig på kontoret när de jobbade övertid. Även om det som tjänsteman inte är tillåtet att ta en arbetares jobb, gjorde jag det på övertid. Inga andra chefer gjorde som jag – de samlade alla och sa att alla behövde göra krafttag och ställa upp, men åkte sedan hem klockan 15. När den andra gruppen frågade om övertid fick de ihop två personer som stannade i två timmar. Jag fick alltid nästan 25-30 personer att stanna i tre till fyra timmar.
Varför det ofta är så här:
Personer som har egen erfarenhet av svårigheter eller psykisk ohälsa tenderar att utveckla en högre medvetenhet och känslighet för andras behov och känslor. Eftersom de själva har upplevt utanförskap eller utsatthet, kan de snabbare känna igen sådana situationer hos andra och reagera på dem. Att ha gått igenom svårigheter skapar ofta en stark empati och förståelse för människors olika behov, och en ledare med denna bakgrund har ofta en naturlig förmåga att skapa en trygg och stödjande arbetsmiljö.
Att själv ha varit utanför eller att ha behövt vara vaksam tidigt i livet kan också skapa en unik förmåga att se mönster och förutse problem. Denna vaksamhet gör det lättare att snabbt fånga upp hur gruppdynamiken utvecklas och om någon i gruppen behöver extra stöd. Många som har gått igenom svårigheter har också lärt sig att hantera sina egna känslor och utmaningar, vilket gör att de kan vara en trygg och stabil närvaro för andra.
Denna bakgrund kan dessutom göra att en ledare inte låter sig styras av grupptryck utan istället står upp för det som är rätt. Att inte följa normen kan vara svårt, men när man har lärt sig att gå sin egen väg kan man också lättare ta ställning för andra och motverka orättvisor.
– Personer som inte har upplevt utanförskap eller mobbning
kan vara omedvetna om hur deras handlingar kan påverka andra. När människor inte själva har känt den smärta eller ensamhet som utanförskap eller mobbning kan orsaka, kan det vara svårt för dem att förstå djupet av skadan som vissa ord eller handlingar kan medföra. Empati är ofta starkt kopplad till våra egna erfarenheter; människor som har gått igenom svåra situationer utvecklar ofta en större känslighet för andras känslor.
Även om vi lär oss grunderna i rätt och fel från tidig ålder, kan det krävas mer än bara teoretisk kunskap för att förstå känslomässig påverkan på andra. Ibland behöver vi själva uppleva något, eller få djupare insikt, för att fullt ut kunna känna empati. Därför är det också viktigt att skolan, familjen och samhället aktivt jobbar för att utveckla sociala och emotionella färdigheter, så att även de som inte upplevt mobbning kan lära sig att känna in och förstå hur deras beteende påverkar andra. Det är alltså både en fråga om upplevelse och utbildning i empati och medmänsklighet – något som är viktigt att lyfta fram från tidig ålder.
