Så att bli förälskad och ha ett sexliv kan vara mer förvirrande för personer med ADHD jämfört med neurotypiska personer. Varför? Jo, personer med ADHD har en dopaminbrist.
Dopamin är det som får dig att jaga saker och blir entusiastisk över att eftersträva vissa mål. Och personer med ADHD har inte lyxen att uppleva detta så ofta som de borde. När de väl gör det, håller de hårt i det. Men dopamin har den egenskapen att när det har fått dig dit du behöver, försvinner det snabbt.
Så du tappar intresset för det du var superintresserad av. Det är därför personer med ADHD ofta är superentusiastiska över en ny hobby eller ett nytt företag, köper allt och är redo att börja, och sen efter ett tag tröttnar de eftersom dopaminet bara försvinner.
När det gäller sexlivet ser de någon de gillar, dopaminet kickar in, och de går efter det. När de väl har haft sex med den personen kan intresset försvinna snabbt. De tror att de är förälskade, men det är snarare dopaminet som fått dem att känna så. De går från kärlek och besatthet till att vara uttråkade och vill gå vidare.
Så för personer med ADHD är det ibland svårt att avgöra om något är kärlek eller genuint intresse, eller bara dopamin. Om du kämpar med detta, måste du lära dig att övergå från att jaga dopamin till att jaga hormoner och kemikalier som är mer för det här och nu, som serotonin till exempel.
