Det är så att när du läker, så berättar de inte för dig att det kan bli ensamt.
Ja, det blir riktigt ensamt för då börjar du inse vem som arbetar på sig själv och vem som inte gör det,
vem som gör vad de måste, vem som gör jobbet och vem som inte gör det,
vem som bara nöjer sig med den de är.
Du börjar läsa av människors energi och inser att du har gränser nu.
Du är i ett hälsosamt tillstånd i ditt liv. Du är helad. Du har gränser.
När du har gränser känns det som att du är ensam, eftersom du inte längre vill blanda dig med alla.
Du kan antingen välja anknytning eller välja lycka, men du kan inte välja båda.
Du får det ena eller det andra.
Det enda som står mellan dig och det liv du vill ha är förmågan att sörja,
att sörja den potential som fanns tidigare, att sörja fantasierna om vad som kunde ha varit,
livet du trodde att du skulle ha nu, de människor som valde att inte stanna,
de misstag du fortfarande straffar dig själv för.
Sörj allt. Släpp din bekvämlighetszon och viljan att bli vald eller godkänd,
för ditt nya liv kommer att kosta dig ditt gamla.
Och kom ihåg att i processen att bygga det liv du vill ha, kommer du bara att förlora det som var avsett
för en person som du inte längre är.
