Man antar att man alltid gör fel.
Man slår ständigt ner på sig själv för att inte kunna göra enkla saker.
Man oroar sig för att man gör alla besvikna.
Man undrar varför det verkar så enkelt för alla andra men inte för en själv.
Och detta är standardläget för hur ens inre dialog låter.
Jag har tillbringat decennier av mitt liv med att slå ner på mig själv.